Att komma hem till vårt "riktiga" hem var mysigt för här tycks katterna vilja vara lite mer med mig. Mamma-katten visade mig vart jag ska äta, det är helt okej att hon dricker vatten ur min matskål när jag äter. Men hennes son Peppar som tydligen får ligga i soffan tycks vara lite svartis på min mysiga fatboy. Jag byter gärna plats. Han sitter och blänger surt där uppe på soffan när jag sover.
Och sover det gör jag efter att jag bäddad ordentligt, filtarna ska inte alls ligga så där noga som Matte lägger dem.
Det enda trista med stan är att man måste gå på asfalt & åka hiss. Mina människor tror att jag kommer vänja mig, men själv är jag skeptisk till att någonsin lämna bakgården.
De där människorna säger att jag är fantastiskt duktig på att gå i koppel. Men jag fick ju godis när jag slutade bita i kopplet, så varför fortsätta?
/Svea
åh, så liten jämfört med kissen! katten lyckligt ovetande om att den där lilla kraken kommer att vara betydligt större om några månader :)
SvaraRadera