Långpromis

Nu har vi flyttat ut till landet för sommaren:-)

Eftersom Svea är lite i slyngelåldern och gärna tester gränserna just nu så vågar jag inte ha henne lös på våra promenader i skogen. Men det löser vi med spårlina och det har gått väldigt bra. Hon håller sig i närheten hela tiden. Idag tog vi det långa spåret i skogen, 6-7 km. Bra motion för både Svea och mig. Längst in i skogen hittade vi gula kantareller och blåbär. På bilden har Svea hittat ett blåbärsställe och står och fyller på kroppen med energi för att orka vidare. 

  

Slyngåldern

"Hur gammal är er hund?"

"1 år & 4 månader"

"jahaja, slyngåldern alltså"

Så har det låtit senaste tiden. Har dock inte tyckt att vår tjej plötsligt glömt bort allt vad vi lärt henne eller blivit jobbigare på något sätt. Förens idag!

Vi åkte till vårt vanliga ställe för kvälls promenad. Hade Svea lös som vanligt. Hon håller sig ju till oss och skulle aldrig springa iväg. Prövning 1 - plötsligt kommer någon med en lös Rottis. Hans matte kallar in honom och visar att hon inte vill att hundarna ska leka. Svea ser sugen ut på att springa ifrån oss. Men jag vände på klacken och kallade på henne och vår duktiga tjej följde snällt efter. 

 Väl framme vid bilen kastar jag in en godis och ber henne hoppa in. NU börjar hennes tonårstrotts. NU sker förvandlingen till slyngelhund. 

Hon tittar lite lurigt på mig och drar sen iväg. Jag kallar på henne. Försöker få henne att komma för att kanske kasta pinne eller något. Nix hon håller sig som närmast på tio meter. Tillslut sätter vi oss i bilen. Hon tittar lite ängsligt och närmar sig. Men så fort jag öppnar dörren drar hon iväg igen. 

Vi ignorerar henne ett tag. Men så ser vi att en äldre dam kommer gåendes på ängen. Svea ser det också. Jag lockar på henne med godis. Men tanten tycks vara mycket mer spännande. Nu gör vår tjej något hon aldrig gjort tidigare. Hon springer rakt mot tanten. Som ställer sig helt stilla. Hon nosar och börjar sen till min stora skräck hoppa i luften bredvid tanten, så som hon gör ibland med oss för att få igång lek. Jag springer dit och blir så lättad när tanten säger att hon själv är hundägare och att det absolut inte är någon fara. Jag ber så mkt om ursäkt och känner mig som den där idiot hundägaren jag aldrig ville bli: den som släpper sin hund utan att ha pli den. 

  Tanten går vidare och jag lyckas iallafall få Svea att gå med mig mot mitt håll. Jag börjar gå lite sick sack och hon följer mig men på lagom avstånd för att inte kunna bli fasttagen. När jag gått där sick sack ett tag och själv lugnat ned mig så låtsas jag hitta något jätte spännande på marken och ropar glatt "titta". Då kommer äntligen min tjej och nyfiket undrar vad det är för spännande matte hittat. 

 Snabbt kopplar jag henne och säger: "Nu du slyngelhund så kommer det bli en massa träning framöver".

Att gå ut & gå med en Grand danois

Vi tycker inte alls att vår Svea är SÅÅ stor. Snarare att andra hundar är väldigt små. Ta t ex Golden Retriever, rasen som vår förra älskade hund Ellen var. Då tyckte vi att hon var en ganska stor hund, nu tycker man att Retrievern är en ganska liten ras. 

  Men när man tar sina hundpromenader blir man ständigt påmind om att vi har en ganska stor hund, eller gigantisk som många tycks tycka. Det är svårt att gå omärkt fram på vägarna. Tror aldrig att det hänt att jag tagit en promenad här på stan utan att få minst en kommentar. 

"Oj vilken stor hund" "Kolla kalven" "ScobyDoo"

Ofta stannar faktiskt folk och vill berätta att de tycker att hon är så vacker och ståtlig. Faktiskt är det oftast den äldre generationen som tycks älska den här rasen. 

  Några gånger har det också skett att folk stannar och frågar om de får ta kort på vår tjej. Idag har det skett tre gånger. 

I morse kom ett dagis förbi. Barnen var överförtjusta så fröken bad om att få ta ett kort för att sen hänga upp på anslagskraven. Självklart fick hon det. 

 På lunchen stannade en ung tjej och frågade vilken ras vår tjej var. Det var ju den finaste hund hon sett, sen fotade hon för att sen kunna visa sin kille vilken ras de skulle skaffa om de en vacker dag bestämde sig för att bli med hund. 

  Sen gick vi till hundgården. Där träffade vi en blyg vattenhund vars ägare också fotade våra fina svarta hundar. 

 

Ha nu en fortsatt bra dag!

Igår var det kalas

Hundskylt

Har letat som en galning efter en passande hundskylt till vår grind på landet. Dels i syftet till att hålla tjuvarna borta men också som en förvarning till övriga att de har en ganska stor hund innanför grindarna som precis som skylten säger vill godkänna kommande gäster. Säg inget till tjuvarna men alla som bara klappar om vår tjej blir garanterat godkända av vår Dos Security. 

Bästa platsen till Svea!

På solstolen vid poolen trivs Svea som bäst. Här har hon uppsikt över oss alla. Husse som fixar i badrummet, Matte som klipper gräs och alla stackare som passerar vår tomt som måste få minst ett skall.
(Matte undrar just hur hon ska kunna träna bort det. Men med ton av tålamod och mycket godis så kanske det ska funka i sommar.)