Snart är vår tjej 16 veckor. Tänk vad tiden går fort. Men det gör den ju alltid när man har roligt & det har man när man har en valpskrutta hemma.
Det är svårt att inte kära ned sig i en valp & speciellt inte i en GD. Det är ju bara att titta på henne - ståtlig, vacker, söt & så sött klumpig. Hon ger oss många skratt vill jag lova & ibland tänker jag att det är nog viktigt att en GD ägare har ton med humor. De är ju så klumpiga & osmidiga vilket kan leda till att saker går sönder eller att man gör sig illa. Själv har jag oerhört lätt för att få blåmärken & det kan jag säga att det har jag nu, det tack vare en tjej med tunga tassar som gärna drämmer till en när hon springer i sömnen(ja hon sover i vår säng), eller t ex när hon bara platt & fall bestämmer sig för att ligga i knät. Duns, det känns som om någon lassar en står sten i knät. Vår "lilla" knähund. Eller när hon hämtat en leksak och springer tillbaka för att lämna den & inte hinner stanna innan hon kommer fram. Det är ingen liten fröken som då snubblar in i en med en väldig fart.
Från dag 1 har vi klickertränat & hon kan sitt, snurra, puss, kram, give me five, vacker tass, titta på matte & be om godiset & nu tränar vi på "vänta" med att ta godiset. Duktiga skruttan!
Matdags & hon vet att det är sitt & ögonkontakt som gäller & aptit det har hon.
I hissen sitter man & det gör hon oftast utan att man behöver påminna henne. Och varje gång hon sätter sig snabbt där i hissen ser hon på en med en blick som tycks säga "titta, är jag inte världens duktigaste hund". Hon ser faktiskt väldigt stolt ut över att hon kommer ihåg vissa regler.
Väl ute & lös håller hon koll på oss hela tiden & inkallning fungerar relativt bra. Hon fungerar mkt bra med andra hundar & nya människor.
Roligt & mkt skönt var det att se att hon tar mkt stor hänsyn till mindre barn. Husses syster har två småttingar, den ena bara strax över året & honom följer Svea gärna. Och hon är så försiktig..denna annars väldigt klumpiga hund.
Vi har också turen att ha fått en tjej som sover hela nätterna & som gärna tar sovmorgon på helgerna. Skönt för oss sömntutor:-)
Men det är inte bara guld & gröna skogar att ha en liten valp. Även om det kan se ut som det på bloggen.
• Det går åt många hushållspappersrullar här hemma. Kissar en GD valp inne så handlar det INTE om en liten pöl. Mattan i vardagsrummet är bortplockad igen då det tydligen var skönast att kissa på den:-(
• En GD älskar att bädda och det är välkommet i hennes bädd, INTE i vår säng. Resultatet vid ett tillfälle blev stora hål i vårt lakan.
• På eftermiddagen fylls vår tjej av energi till max. Då kommer monster-Svea fram, som vi då kallar henne. Då nafsas det gärna på händer & ibland kläder. Två tröjor & en jacka har vi fått tagit farväl av. Vi har prövat byteshandel = "bit i leksaken istället, så får du beröm & vi är med dig" = är man monster-Svea så funkar det inte alltid. Familjen är då roligare att nafsa på.
Vi tar in henne i köket för time-out, nafsandet upphör naturligtvis men återkommer efter ett tag.
Igår köpte jag en vattenspruta och det verkar göra susen, men det är ju inte alltid man har den till hands.
Ofta går det bra att lägga henne på sidan och hålla handen på hennes kind , då lugnar hon ned sig.
Men åh vad vi önskar att det räckte med ett kommando. Säger vi nej tycks det trigga henne mer. Antagligen gör vi något fel & en valpkurs vore inte helt fel. Men vi har inte fått ngn plats än:-(
• Kurs vore inte heller helt fel för att få tips om koppelträning. Inga större problemas där...än..men som vuxen vill vi ha lärt henne att det aldrig är ok att dra i kopplet & där behöver vi nog mer kunskap än vad vi har för att kunna träna henne mot det målet.
• I stan är vår tjej inte heller den tuffaste. På eftermiddagen åker vi till ett stort fält där hon får springa av sig och på dagarna är det ju mer behoven som bara ska göras ute, men det vore trevligt att ta sig några meter utanför gården. Svea sätter sig bara ned och vägrar gå vidare. Är vi fler fungerar det bra, men ensam med denna tjej så är det tvärnit. Husse som fortfarande orkar bära denna tjej har prövat att bära henne en bit, men nej utanför gården känner hon sig inte trygg. Men det är väl bara att träna på. Hon är ju som sagt fortfarande en valp och ska inte vara fullärd. Men en valpkurs vore som sagt inte helt fel.
Idag är Matte hundfri. Svea har följt med husse till jobbet där hon säkert kommer att trivas bra. Kel & beröm kan hon inte få nog av & sen ligger ju Husses jobb på en stor sjötomt, där hon kan springa fritt & ta ett dopp om hon skulle önska. Men nä jag tror inte att hon hoppar i. Vi badade faktiskt förra helgen & Svea simmade, men det ska nog vara mer än 22 grader om vår tjej verkligen ska älska att bada i vattnet.
Som ni ser tar Svea gärna sig friheten att hoppa upp i soffan när ingen ser. Anledningen till varför hon kanske ska hålla sig till sin bädd ser ni nedan. 15 veckor & tar redan upp 3 sittplatser!

Hon är ju helt underbar. Skattade högt när jag såg detta. Vilket härligt liv hon måste ha hemma hos er. Kram
SvaraRaderaJa hon ger många skratt vår"Scooby-Doo"
RaderaOm det hjälper så känner jag igen mig i ALLT du skriver om, fegheten, trotset, kisspölarna (vi skaffade Doris mitt i vintern, försök att få en liten valp att kissa ute när det är -20 grader...)
SvaraRaderaSenaste förra veckan trampade Doris sönder ett påslakan. Vi köper inga dyra historier längre, kan jag säga. Däremot så var det länge sedan hon rörde något annat, t.ex. bet sönder en sko. Det slutade hon med när hon var runt ett år. Skönt!
När jag tänker tillbaka på valptiden så tänker jag "att vi orkade!" och så tittar man på slöfocken till hund man har nu för tiden, som på något sjukt sätt har blivit jättelydig och är lugnast i världen. Går inte att begripa att det är samma hund! Ha tålamod och var lugna med lillan. Om hon gör dumma saker, ignorera henne bara. Beröm i stället massor när hon gör rätt. , det BLIR bättre, jag lovar! Stor kram!
Tack M för ditt peppande svar. Det kan verkligen behövas lite pepp ibland. Å tack för att vi får följa fina Doris på hennes blogg
Radera