Har jag berättat om kräftan?

Nä det har jag nog inte. Förra helgen vankades det svenska kräftor här på landet. Och tydligen hade vi en tjej som tyckte att vi var snåla som inte dukade upp till henne. Vi tog nämligen en liten paus från kräftorna och gick ut för lite "luft"(som vi rökare så fint kallar det). Och vem kommer inte ut springandes med en bjässe kräfta i munnen & hur lycklig som helst. Jag försöker med mitt vanliga "tack Svea, spott ut"...men vem spottar ut en svensk kräfta? Nä hon sväljer den HEL och ser hur nöjd ut som helst.
PANIK! HJÄLP! Kommer hon dö nu? Om hon inte sätter i halsen så lär väl skal och klor riva upp hela magsäcken på henne??!!!!
En väns hund fick av misstag en majskolv i sig och det slutade sorgligt nog med döden. Och det här är en bjässe kräfta.
Kräftskiva = någon öl och snaps. Ingen kan köra. Hoppas grannen är hemma. I panik ringer jag akuten. Förberedd på att nästan åka ambulans in med skruttan.
Jag berättar vad som hänt och veterinären är cool lugn och säger bara: Ge henne ris & sparris.
Behöver jag inte åka in, behöver hon inte checkas imorgon iallafall?
"Nä, ris & sparris gör susen."
Lägger på och är så glad över beskedet och kommer då på att vi inte har sparris. Taxi nästa till butiken.
Nä klockan är 22 & butikerna har stängt. Tack & lov hade våra kära grannar sparris hemma..pust.
Det hela slutade alltså med ytterligare en härlig måltid för Svea & hon mår bara bra.

Och vad har vi lärt oss av detta?
Jo, ha alltid sparris hemma.