"1 år & 4 månader"
"jahaja, slyngåldern alltså"
Så har det låtit senaste tiden. Har dock inte tyckt att vår tjej plötsligt glömt bort allt vad vi lärt henne eller blivit jobbigare på något sätt. Förens idag!
Vi åkte till vårt vanliga ställe för kvälls promenad. Hade Svea lös som vanligt. Hon håller sig ju till oss och skulle aldrig springa iväg. Prövning 1 - plötsligt kommer någon med en lös Rottis. Hans matte kallar in honom och visar att hon inte vill att hundarna ska leka. Svea ser sugen ut på att springa ifrån oss. Men jag vände på klacken och kallade på henne och vår duktiga tjej följde snällt efter.
Väl framme vid bilen kastar jag in en godis och ber henne hoppa in. NU börjar hennes tonårstrotts. NU sker förvandlingen till slyngelhund.
Hon tittar lite lurigt på mig och drar sen iväg. Jag kallar på henne. Försöker få henne att komma för att kanske kasta pinne eller något. Nix hon håller sig som närmast på tio meter. Tillslut sätter vi oss i bilen. Hon tittar lite ängsligt och närmar sig. Men så fort jag öppnar dörren drar hon iväg igen.
Vi ignorerar henne ett tag. Men så ser vi att en äldre dam kommer gåendes på ängen. Svea ser det också. Jag lockar på henne med godis. Men tanten tycks vara mycket mer spännande. Nu gör vår tjej något hon aldrig gjort tidigare. Hon springer rakt mot tanten. Som ställer sig helt stilla. Hon nosar och börjar sen till min stora skräck hoppa i luften bredvid tanten, så som hon gör ibland med oss för att få igång lek. Jag springer dit och blir så lättad när tanten säger att hon själv är hundägare och att det absolut inte är någon fara. Jag ber så mkt om ursäkt och känner mig som den där idiot hundägaren jag aldrig ville bli: den som släpper sin hund utan att ha pli den.
Tanten går vidare och jag lyckas iallafall få Svea att gå med mig mot mitt håll. Jag börjar gå lite sick sack och hon följer mig men på lagom avstånd för att inte kunna bli fasttagen. När jag gått där sick sack ett tag och själv lugnat ned mig så låtsas jag hitta något jätte spännande på marken och ropar glatt "titta". Då kommer äntligen min tjej och nyfiket undrar vad det är för spännande matte hittat.
Snabbt kopplar jag henne och säger: "Nu du slyngelhund så kommer det bli en massa träning framöver".
Min lilla vovve tappade öronen för ungefär en månad sedan nu i samband med löpet. Hon försvinner ju inte meeeeen att lyssna på mig är inte prio ett direkt =)
SvaraRaderaHa ha, det gäller att ha tålamod, öronen kommer snart tillbaka:-)
Radera